Euron och andra valutor

1. SEK hårdvaluta.

Här följer två artiklar från FT som jag aldrig trodde att jag skulle få se:

Buy Sweden, Sell Switzerland

Krona competes with Swissie for haven flows.


I stort sett går artiklarna ut på att när nu investerare söker en trygg hamn för sina pengar så är den svenska kronan ett bra val, till och med bättre än CHF. (Liten statsskuld, liten exponering mot södra Europa, bra tillväxt. )

Om man minns hur vi gradvis har blivit fattigare än omvärlden genom alla devalveringar av kronon(70-talets alla devalveringar, 16% devalveringen i början av 80-talet, det misslyckade försvaret av kronan i början av 90-talet, talet om skvalpvaluta, kronans stora nedgång under finanskrisen 2009,  så måste man nypa sig i armen och fråga om detta verkligen är sant.

Konsekvenserna av ökad efterfrågan på SEK blir då:

-En starkare krona.
-Sämre tider för exportindustrin, export av arbetstillfällen till länder med lägre löner accelerar
-Konsumtionsbom genom lägre importpriser
-Lägre räntor kan göra att bopriserna tar fart igen.
-Spekulativa investeringar ökar på grund av inflöde av kapital. Kan leda till bubblor.

Härligt för oss konsumenter men knepigt för landet. Å ena sidan behöver man höja räntorna, å andra sidan så skulle SEK appreciera änna mer.

Alltså, det som brukar kallas hot money-det som exempelvis Brasilien redan varit med om (Currency Wars) och som har lett till kapitalkontroller.

2. Valutaflykt i Grekland

Grekiskt kapital flyr till Schweiz2011-05-24 08:59

 

Greklands privata kapital flyttas i allt högre grad till andra länder som en konsekvens av den finansiella krisen, omkring 280 miljarder euro har placerats enbart i Schweiz. 

 

.Det rapporterar Handelsblatt på tisdagen, enligt Bloomberg News.
Tidningen citerar uppgifter från Dimitris Kouselas, statssekreterare vid Greklands finansdepartement.
Enligt Handelsblatt motsvarar det belopp som placerats i Schweiz 120 procent av Greklands BNP.

 

3. Kreditgivarna tar hand om Grekiska tillgångar

Nu finns det ett förslag om att Grekiska tillgångar som skall privatseras läggs i ett speciellt bolag, över vilket kreditgivarna då skulle ha ett stort bestämmande.

Greek Assets could go to a "fund of experts"

4. Politisk kris i Grekland

5. Vad hände förra gången?

Man måste nog gå tillbaka till 30-talet för en kris av liknande magnitud, när guldmyntfoten havererade:

• Creditanstalt i Österrike går omkull(Maj 1931). Banken var "too big to fail" med tillgångar som översteg Österrikes BNP.
• Österrikiska staten garanterar alla insättares medel, men detta innebär ett alltför stort åtagande för staten.
• Investare misstänker att man kommer att devalvera.
• Valutaflykt leder till ett akut behov att ta upp ett lån för Österikiska staten
• BIS, det vill säga en föregångar till IMF, förhandlar med Österrike om ett stort internationellt lån, men detta slutar i politiska gräl med andra länder.
• Kopplingen till Guld överges, Schillingen devalveras.
• 13 Juli följer Tyskland efter.

6. Hur slutar allt detta?

Alltså:

• Djupt misstroende mot Euron, till och med SEK blir en populär valuta
• Politiska systemet i södra europa under stark press, klarar de att ta alla beslut som behövs.
• Norra europa är på väg att göra Grekland och andra skuldländer till ekonomiska protektorat.(Jfr Island vs Storbrittanien.
• Det har hänt förut....

Detta kan omöjligt sluta på ett bra sätt, frågan är bara hur illa det slutar. Som jag ser det så finns det två möjliga scenarios:

A. En långdragen ekonomiskoch politisk kris för Grekland, Portugal, Irland och kanske även Spanien och Italien

• Det politiska systemet i sydeuropa lyckas med att genomföra diverse sparpaket och utförsäljningar av statlig egendom trots trots massiva folkliga protester.
•  Det politiska systemet i nordeuropa lyckas få igenom stora räddningspaket trots massiva folkliga protester.
• De mesta fordringarna på sydeuropeiska länder förs över till ECB  och andra EU institutioner.
• Tyska och Franska banker konsoliderar sig för att förbereda massiva nerskrivningar av syd-europeiska fordringar om några år.
• ECB får nytt kapital
• Sydeuropa blir långssamt mer konkurrenskraftigt och lyckas skapa budgetöverskott för att på så sätt börja amortera på statsskulden.
• Europa börjar emittera gemensamma obligationer, en form av transfer union har införts bakvägen.

B. Systemet krackelerar inom kort, börjar med statsbankrutt i Grekland och sedan  sprider sig en fördjupad kris  till de andra sydeuropeiska länderna.

Detta scenario innebär ett ekonomiskt harmagedon med  oöverblickbara katastrofer. Följande länkar beskriver vad som kan hända:

Följande kommer från en krönika av Andrew Lilico, The Telegraph

What happens when Greece defaults?

 Here are a few things:

 

- Every bank in Greece will instantly go insolvent.

- The Greek government will nationalise every bank in Greece.

- The Greek government will forbid withdrawals from Greek banks.

- To prevent Greek depositors from rioting on the streets, Argentina-2002-style (when the Argentinian president had to flee by helicopter from the roof of the presidential palace to evade a mob of such depositors), the Greek government will declare a curfew, perhaps even general martial law.

- Greece will redenominate all its debts into “New Drachmas” or whatever it calls the new currency (this is a classic ploy of countries defaulting)

- The New Drachma will devalue by some 30-70 per cent (probably around 50 per cent, though perhaps more), effectively defaulting 0n 50 per cent or more of all Greek euro-denominated debts.

- The Irish will, within a few days, walk away from the debts of its banking system.

- The Portuguese government will wait to see whether there is chaos in Greece before deciding whether to default in turn.

- A number of French and German banks will make sufficient losses that they no longer meet regulatory capital adequacy requirements.

- The European Central Bank will become insolvent, given its very high exposure to Greek government debt, and to Greek banking sector and Irish banking sector debt.

- The French and German governments will meet to decide whether (a) to recapitalise the ECB, or (b) to allow the ECB to print money to restore its solvency. (Because the ECB has relatively little foreign currency-denominated exposure, it could in principle print its way out, but this is forbidden by its founding charter. On the other hand, the EU Treaty explicitly, and in terms, forbids the form of bailouts used for Greece, Portugal and Ireland, but a little thing like their being blatantly illegal hasn’t prevented that from happening, so it’s not intrinsically obvious that its being illegal for the ECB to print its way out will prove much of a hurdle.)

- They will recapitalise, and recapitalise their own banks, but declare an end to all bailouts.

- There will be carnage in the market for Spanish banking sector bonds, as bondholders anticipate imposed debt-equity swaps.

- This assumption will prove justified, as the Spaniards choose to over-ride the structure of current bond contracts in the Spanish banking sector, recapitalising a number of banks via debt-equity swaps.

- Bondholders will take the Spanish Banking Sector to the European Court of Human Rights (and probably other courts, also), claiming violations of property rights. These cases won’t be heard for years. By the time they are finally heard, no-one will care.

- Attention will turn to the British banks. Then we shall see…

 

 

I Der Spiegel kan man läsa en intressant artikel om Die fatale D-Mark-Nostalgie där man hävdar att en återgång till D-Mark faktiskt skulle vara en katastrof både för sydeuropa men också för Tyskland, dels ekonomisk men också politiskt i och med att EU projektet skulle haverera.

Euro krise

  

7. Vilket scenarion är troligast?

Jag har hela tiden trott att "Muddle though" "Kicking the can down the road" eller sopa under mattan har varit det mest troliga alternativet. Nu är jag inte så säker, det känns som om något slags slutavgörande kommer relativt snart, och kanske kommer man redan nu att låta Grekland gå omkull-och bäva månde då alla för vad som komma skall!

Visst är det härligt med vår i Stockholm men är det verkligen här man vill vara?

Löven har spruckit ut, i rabatterna skjuter (tveksamma)skott upp, gräsmattan är gödlsad och top-dressad
och 30 säckar med löv har levererats till Bromma återvinningscentral, grillen är igång-allt borde alltså vara toppen men varje vår utan vårskidåkning i Björkliden känns fel, ungefär som att gå ut skolan utan att sjunga Den Blomstertid som kommer....

Istället borde det vara så här, KB på väg upp mot Låkkta-det är slutet av April, sol större delen av dygnet men fortfarande bra snö.

Här är turiststation, sveriges högst belägna "hotell". Utsökta våfflor-men i och för sig så är all mat utsökt när man har åkt skidor några timmar.

KB på väg hem, jag har för mig att vi kom tillbaka vid 8-tiden och att solen lyste hela vägen ner.

Paus-apelsiner, messmörsmörgås, kexchoklad

NB skarföre. Långa skuggor på kvällen.

Vad har kinensisk filosofi att göra med återvinning, och var hittar man den bästa återvinningsstationen i Stockholm

Först lite kinesisk filosofi:

"In Chinese philosophy, the concept of yin yang (simplified Chinese: 阴阳; traditional Chinese: 陰陽; pinyin: yīnyáng), normally referred to in the West as yin and yang) is used to describe how polar or seemingly contrary forces are interconnected and interdependent in the natural world, and how they give rise to each other in turn. Opposites thus only exist in relation to each other."

Sålunda har konsumtionssamhällets obevekliga utveckling mot mer och mer prylar till allt lägre priser sin spegelbild i en utveckling från forna tiders soptippar, där man kastade allt i en stor hög som sedan täcktes över med jord, till  dagens avancerade återvinningsstationer.

Här är en kännares rangordning av återvinningsstationer i Stockholm:

1. Bromma

Ostridig etta bland återvinningstationer. Genial planlösning, här har återvinningstationernas arketoniske geni skapat ett mästerverk. Bra layout, inga köer, rent och snyggt. Hit återvänder man gärna, om så bara med en liten kasse med gamla tidningar.

Vacker vy över infarten. Bra skyltat och gott om parkeringsplatser

Mr LB i fullfärd med att lämna trädgårdsrester.

2. Lövsta

En mer folkhemsk lösning i samklang med ABC staden Vällingby.  Fungerar men förutsätter att medborgaren snällt ställer sig i kö och väntar på sin tur. Problemet är att kön blir väldigt lång beroende på att få kan lasta av samtidigt. Dock ett bra ställe att lämna jord och byggrester.


3. Upplands Väsby

Helt ok, har dock inte varit där på helger, något trångt.

4. Hagby

Stackars Täby, skulle man vilja utbrista-ingen tunnelbana och ingen bra återvinningsstation. Man har antagligen haft för låga kommunalskatter, (eller så är det skatteutjämningssystemets fel) Återvinningsstationen imponeerade inte, svårt att backa in med släp och trångt.

Euron?

Här följer en intressant artikel om skuldkrisen i södra Europa. Författaren har i en rad artiklar hävdat att Grekland aldrig kommer att kunna betala sina skulder. I den här artikeln beskriver han hur detta kommer drama kommer att utvecklas.

Utgångspunkten är att Grekland är insolvent, det vill säga inte har förmåga att betala sina skulder, och att befolkningen inte kommer att acceptera de omfattande sparpaket som skulle behövas för att få budgeten i balans, dessutom innebär ju besparingar att ekonomin krymper ytterligare. Politiker i EU vill dock inte i dagsläget framkalla en omfattande skuldnedskrivning eftersom det antagligen skulle utlösa en bankkris i Tyskland, att Europiska centralbanken skulle behöva mer pengar och skuldkrisen skulle kunna spridas till Spanien och Italien. Ingen bra bakgrund för politiker om man vill bli omvald. Återstår då strategin att sopa under mattan, "kicking the can down the road".

Istället för skuldavskrivning i närtid så tror författaren att följande scenario är troligare:

1. Inom kort frivillig "konsolidering", längre återbetalningstid, lägre ränta, viss nedskrivning (2011). Internationella banker drabbas inte i någon större utsträckning, men kan börja bli av med/reservera för utlåning till Grekland och andra länder.

2. Nya lån från IMF och EU, allt färre privata långivare. (2013)

3. Samtidig så går Europeiska banker in för att konsolidera sig och bli av med sina dåliga lån(2011-2015)

4. Än mera lån från IMF och EU(2015)

5. Ohållbar situation, men nu har olika EU tagit över skulderna. Massiv skuldavskrivning, Europeiska centralbanken behöver rekapitaliseras, södra Europa utestängs från kapitalmarknaderna återstår då upplåning via en Euro obligation.(2015)

6. En gemensam skattepolitik har på¨detta sätt införts bakvägen.

Under 1980-talet utspelades ett liknande drama i Latin Amerika. Där tog det sju år från det att problem uppstod till dess att man gjorde de första skuldavskrivningar.

Europe’s long road of tears to fiscal union


By Wolfgang Münchau



Published: April 17 2011 18:39
Last updated: April 17 2011 18:39



I think I now understand how the European Union is planning to resolve the crisis.

As a starting point, I believe that Angela Merkel will honour her pledge not to force debt restructuring until 2013. The German chancellor agreed this formula with President Nicolas Sarkozy of France during their infamous walk on the beaches of Deauville in France.
There is an emerging consensus among policymakers that the Greek public sector debt is not sustainable. For this realisation to look consistent with the Deauville pledge, the most likely route chosen will be a voluntary restructuring that involves a maturity transformation of Greek bonds. A voluntary restructuring is, of course, an oxymoron. The idea is to get a group of large investors into a room and bang heads. The problem is this will almost certainly not be sufficient. This was also the experience of pre-default Argentina where some investors agreed to a rescheduling, while others stayed outside and took a free ride.

In the case of Greece, debt sustainability would require a large restructuring. Standard & Poor’s last week put the necessary size of a “haircut” at between 50 and 70 per cent, given the projected debt level of 160 per cent of gross domestic product.

The main significance of a voluntary scheme is not economic, but political. A token voluntary “bail-in” may persuade the EU and the International Monetary Fund to agree another loan to Greece next year. Greece would badly need such a loan because there is no way it will be strong enough to return to the capital market.

So this could be the sequence: after the initial loan, a token “bail-in” would be followed by another loan. By that time, the exposure of the private sector will be lower than today. The short-term debt will have been fully repaid.
So will there be default on the outstanding amounts in 2013?
I think the same political considerations will apply in 2013 as today. Default would cut the country off the capital markets for several years. It would risk contagion to other countries. It would require a recapitalisation of the European Central Bank and trigger immediate transfer payments under the rescue umbrellas. My hunch would be that the next generation of political leaders will be just as cautious about default in 2013 as they are in 2011. They will give Greece, Ireland and Portugal another bridging loan. By 2015, a large chunk of the peripheral debt will be held by the various EU rescue schemes.

This alone will not make the Greek debt any more sustainable, but it allows some flexibility in debt management. The loans may be extended to 50 years and the interest rate cut. This can continue up to a point where the debt becomes sustainable. The rescue mechanism will end up with all the periphery debt. Its own bonds will serve as a proxy for periphery debt.

Over time, I would expect that the European Council will extend the size and remit of the European Stability Mechanism from the pure backstop it is now towards a proper debt agency.

This may become necessary to stop further contagion. As I argued last week, I expect that Spain’s deflationary adjustment will lead to stress in the housing market, with strong spillovers to the savings banks. I therefore expect a future ESM/IMF programme for the Spanish banking sector.

At that point the focus will shift to Italy. Italy accounts for 18 per cent of the guarantees. I suspect Italy will not be willing to honour its bail-out commitment if and when Spain were to enter the mechanism. Even if Italy were willing, it might not be able to do it, given its own debt sustainability problems. And once Italy defaults on its commitment, I cannot see Germany and France willing to bankroll the entire system unilaterally. At that point, the intra-governmental approach will break down and the eurozone will make the big jump – towards a common European bond.

But is there not a concrete danger of a break-up? Just think of the political dynamics at each link in this chain. The choice today is between crisis resolution, and putting off making a decision. We are doing the latter. In 2013, the choice will be essentially the same.

When it becomes impossible to delay making the hard choices any further, Germany and France face the choice between an implosion of the eurozone, or taking a deep breath and accepting a eurozone bond. My guess is that, having delayed and then delayed again in making the difficult decision they will do the right thing eventually. It is not that they want this particular outcome. They will simply make the choice of least resistance at each junction, and end up at this point.

There is, I admit, the possibility of a big game-changing unexpected intervention. Ms Merkel may be serious about the Deauville commitment, but a revolt in the German or Greek parliament, or some other shock, may force a default. I cannot deny the possibility that the Greeks will blink first. But I am sticking with this scenario.

Is this a good outcome? If you oppose the eurozone bond in principle, then surely you will be horrified by this sequence. If you support the idea, you may still not like it. It is the most toxic route imaginable towards a fiscal union. But it may be the only one.
munchau@eurointelligence.com

Några modetips: Varför går så många i dyra gummistövlar i år? Och varför är min Lacoste tröja värd varje krona?

Ni känner säkert igen er, till vår förvåning börjar plötsligt unga män visa delar av sina kalsonger, kvinnor gå omkring i dyra gummistövlar av märket Hunter inne i stan och stadgade tjänstemän i stora företag skippar slipsen.

För tio år sedan köpte jag ett par svarta Hush-Puppies. De var svarta, fyrkantiga och med en tjock rågummisula och liknade ingenting  jag någonsin  hade köpt-men de kändes helt rätt.

I The Tipping Point-How Little Things Can Make a Big Difference, förklarar Malcolm Gladwall hur ideer, mode och (sociala) epidemier sprider sig-inte som långsamma, gradvisa processer men istället som epidemier.

Och han börjar med att berätta hur Hush Puppies växte från ett litet omodernt sko märke som hotades av nedläggning till en internationell försäljnings succé. Stegen är följande:

• 1950- Hush Puppies är ett populärt preppy varumärke
• 1990- Hush Puppies är totalt ute, säljer 30.000 par om året, töntstämpel
• 1995  Hipsters i New York börjar gå omkring i Hush Puppies, mest för att ingen annan använde sådan skor.
• 1997  Exponentiell ökning av försäljningen. Miljontals skor säljs.
• 2000  Jag köper mina första Hush Puppies

Varför?

Svaret är att denna försäljningssucce och allting annat som sprids följer samma schema:

1. Ideer och beteende smittar på samma sätt som en epidemi, inte gradvis utan exponentiellt.

2. Små förändringar får stora effekter

3. Förändringar sker snabbt.

Boken är en mix av psykologi, marknadsföring och samhällsanalys och är fullmatad med svar på de mest häpnadsväckande frågor, varav Hush Puppies succen bara är en av dessa frågor.

I grund och botten försöker han förklara varför  vissa ideer, beteende eller produkter sprids som epidemier, och han identifierar följande  lagar för att förklara detta :

1. The law of the few

Det första man kan säga att det är en liten minoritet människor som får oss att ändra vanor eller köpa nya saker. I denna grupp finns connectors(människor som har ett enormt kontaktnät)maven(betyder kunskap på Jidish)symbol för människor som är vandrande informationscentraler och salesmen.

2. The stickness factor

The stickiness factor beskriver hur viktigt det är att förpacka budskapet rätt. Här använder han Sesame Street som exempel på hur man experimenterade på olika sätt för att få barnen att köpa budskapet, det vill säga tycka det var roligt att lära sig att läsa.

3. The power of context

Tiden måste vara mogen

På författarens hemsida finns en bra sammanfattning av hans ideer:

Malcolm Gladwells Hemsida

Varför är dyra märkeskläder bra?

Från The Economist:Varför det lönar sig att köpa dyra kläder

"Rob Nelissen and Marijn Meijers of Tilburg University in the Netherlands examined people’s reactions to experimental stooges who were wearing clothes made by Lacoste and Tommy Hilfiger, two well-known brands that sell what they are pleased to refer to as designer clothing. As the two researchers show in a paper about to be published in Evolution and Human Behavior, such clothes do bring the benefits promised: co-operation from others, job recommendations and even the ability to collect more money when soliciting for charity. But they work only when the origin of the clothes in question is obvious"

Förklaringen är-som alltid-sex och makt-Påfågelns pråliga stjärt och dyra märkeskläder signalerar båda makt och status.

Kökkenmödding 2.0

Denna kökkenmödding hittades i västerort utan hjälp av arkeologer. Avlagringarna berättade om ett långt skolår, men vad gjorde foppatofflorna där? Och den gamla tröjan.

Hur kan man förstå ekonomiska kriser med hjälp av Anthony Powell? Vad är ett Minsky Moment?

"It is tough to make predictions, especially about the future" enligt baseball coachen Yogi Berra. Dock är det väl det som amatörhistoriker, spekulanter och sportsnördar försöker hela  tiden, hitta mönster som kan ge en bild av framtiden. En aktivitet som oftast är dömd att misslyckas-"The future ain´t what it used to be"

Här följer några tankar om ekonomiska kriser:

I. Förändring är normaltillstånd-stabilitet är det inte

Antony Powell är kanske inte den första man tänker på när man vill förstå ekonomiska kriser. Han har skrivit en (minor)classic,  A Dance to the Music of Time, vilket är ett samlingsnamn för 12 böcker om England från början av 1900-talet till 1960 talet. Temat är förändring , och symbolen för detta är Pousssins tavla med samma namn.

"The image om  Time brought thoughts of morality: of humans beings, facing outward like the Seasons, moving hand in hand in intricate measure:stepping slowly, methodically, sometimes a trifle awkwardly, seemingly meaningless gyrations, while partners disappear only to reappear again, once more giving pattern to the spectacle, unable, perhaps to control the steps of the dance."



Nicholas Jenkins, verkets protagonist , forskar om Robert Burton och citerar  Anatomy of Melancholy:

"A mere spectator of other men's fortunes and adventures, and how they act their parts, which methinks are diversely presented unto me, as from a common theatre or scene. I hear new news every day, and those ordinary rumours of war, plagues, fires, inundations, thefts, murders, massacres, meteors, comets, spectrums, prodigies, apparitions, of towns taken, cities besieged in France, Germany, Turkey, Persia, Poland, &c., daily musters and preparations, and such like, which these tempestuous times afford, battles fought, so many men slain, monomachies, shipwrecks, piracies and sea-fights; peace, leagues, stratagems, and fresh alarms. A vast confusion of vows, wishes, actions, edicts, petitions, lawsuits, pleas, laws, proclamations, complaints, grievances are daily brought to our ears. New books every day, pamphlets, currantoes, stories, whole catalogues of volumes of all sorts, new paradoxes, opinions, schisms, heresies, controversies in philosophy, religion, &c. Now come tidings of weddings, maskings, mummeries, entertainments, jubilees, embassies, tilts and tournaments, trophies,, triumphs, revels, sports, plays: then again, as in a new shifted scene, treasons, cheating tricks, robberies, enormous villanies in all kinds, funerals, burials, deaths of princes, new discoveries, expeditions, now comical, then tragical matters. To-day we hear of new lords and officers created, to-morrow of some great men deposed, and then again of fresh honours conferred; one is let loose, another imprisoned; one purchaseth, another breaketh: he thrives, his neighbour turns bankrupt; now plenty, then again, dearth and famine; one runs, another rides, wrangles, laughs, weeps, &c. Thi:,I Jaily hear, and such like, both private and ptblic news, amidst the gallantry and iiisery of the world; jollity, pride, perplexities and cares, simplicity and villany; subtlety, knavery, candour and integrity, mutually mixed and offering themselves;

Det är ingen tillfällighet att Jenkins, som är något av en passiv åskådare,  citerar Burton; en känsla av ständig förändring, ingenting är statiskt, man upplever krig och en enorm samhällsomvandling. Individer utvecklas på de mest häpnadsnväckande sätt-en central figur är ockås Widmerpool som vi följer först som mobboffer, sedan som karrrärist och slutligen som en sorts new age figur på 60-talet. Dock handlar den i väldigt liten utsträckning om ekonomi, förutom att en aktiemäklare blir mördad på en skum restaurang i Kairo.

The Black Swan-The Impact of the Higly Improbable av Nassim Nicholas Taleb

Finns svarta svanar? Nej, skulle nog de flesta säga, men faktum är att svarta svanar tydligen förekommer i Australien. En Svart Svan händelse är en metafor för hur många händelser som får enorma konsekvenser är helt omöjliga att förutse(9/11, polisen i Tunisien slår sönder en ung mans försäljningsstånd och några veckor senare är hela arabvärlden i gungning, skottet i Sarajevo....).

Författaren växte upp i Lebanon, ett multikulturellt paradis under flera hundra år som plötsligt, när plötsligt ett lång inbördeskrig bröt ut, och detta ger säkert författaren en känsla att det mest oväntade kan hända.

Boken handlar då om Svarta Svanar, det vill säga oväntade händelser:

1. First, it is an oulier, as it lies outside the realm of regular expectations
2. It carries an extreme impact
3. We make explanations efter the event.

Ingenting konstigt med det, men de nästa 366 sidorna argumenterar han för att vi har inrättat våra liv som om Svarta Svanar aldrig dyker upp, och att allting kan kvantifieras med  Gausskurvan- det vill säga en statistisk metod som låter oss förutsäga till exempel hur sannolikt det är att i ett urval av 18 åriga män hitta någon som är över 198 cm lång.

En välkänt exempel har med finanskrisen att göra? Svaret är sofistikerad riskbedömning. Ta bostadsfinansiering till exempel. Förut använde man en grov schablon när man belånade småhus-75% av värdet på huset kommer banken alltid att få tillbaka även om låntagare inte kan betala, därav bottenlån. Detta lån paketerades till en obligation och såldes till investerare som en bergsäker investering.

Vad som sedan hände var att man sände in mattesnillena som räknade ut vad som skulle hända om man lånade ut 100%. Genom att använda sannolikhetsläran och Gausskurvan så räknade de ut(genom att räkna på historisk data) att för det mesta skulle det gå bra om man tog lite högre ränta. Vad som sedan följde var en finansiell orgie när investare tog allt högre risker utan att förstå detta, matematikerna hade nämligen bevisat att dessa investeringar var helt säkra.

Vi vet däremot  hur det gick.

Båda dessa författare uttrycker samma sak på totalt olika sätt, nämligen  hur oförutsägbart allt är så  även ekonomin ; Sveriges väg från rekordåren till krisen på 70-talet, 90 talets finanskris, it bubbla och nu de två internationella kriserna de senaste åren; sub-prime och eurokrisen. Vilken resa!

II. En modell för att förstå krisförloppet

1. Kindelberger:Manias, Panics and Crashes

Det här är en bra utgångspunkt för att förstå ekonomiska kriser och deras förlopp. Kindelberger är en ansedd akademiker men skriver bra - och utan alltför mycket matematiska formler som annars nationalekonomer gillar.

Hans bok är från 1978 och i den går han igenom olika ekonomiska kriser från 1700-, 1800- och 1900- talen. Det är dock ingen kronologisk skildring utan Kindelberger utgår från Minskys modell (”a lugubrious monetary economist”) över kreditcykeln och går igenom de olika stegen i modellen.

1.Displacement

Någonting händer i någon av sektor av ekonomin som gör att vinstutsikterna förändras. Det kan till exempel vara att krig bryter ut(eller fred), en ny uppfinning(bilar, flygplan, datorer) eller något annat som på ett grundläggande sätt ändrar ekonomiska kalkyler. Företag och privatpersoner utnyttjar detta för att tjäna pengar.

De senaste årens displacement är:

-Låga räntor
-Globalisering
-Nya finansiella innovationer

2.Boom

Nya möjligheter leder till ökade investeringar och ökad produktion - en boom är på väg. Här är expansion av kreditmöjligheter en viktig faktor för att finansiera investeringar i ny produktionskapacitet. Privatpersoner och företag finner att det är lätt att låna pengar - från kreditgivarnas håll är det låga krav på återbetalningsförmåga och säkerheter.

Känns detta igen från sub- prime krisen?

3.Euphoria

Eufori eller spekulation är nästa fas, där investerings beslut inte fattas för att man behöver öka produktionen utan för att man förväntar sig att tillgångspriser kommer att öka och investerar därefter.
Adam Smith kallade detta overtrading och under denna fas arbetar man ofta med en mindre del eget kapital och mycket lånat kapital. Rationella ekonomiska kalkyler kastas på soptippen, alla kurvor pekar mot himlen.
Ett exempel på detta”buy to let” investeringarna i England och USA.

4.Profit taking

Till slut börjar fler och fler inse att boomen inte kan fortsätta och de börjar ta hem vinster. Plötsligt blir likviditet allt viktigare

5. Rush for liquidity

Under denna fas vill alla sälja och bankerna slutar att låna ut mot det som tidigare betraktats som goda säkerheter. Abrupta prisfall. Minsky kallar detta revulsion och på 1800 kallades det discredit. Tyskarna har det bästa uttrycket för detta: Torschlusspanik. Senare har detta också kallats Minsky Moment, när investerare måste sälja goda tillgångar för att minska skulder.

6. Ny stabilitet

Till slut hittar marknaden en botten genom att:

-Tillgångar faller så mycket att köpare till slut lockas tillbaka.
-Olika spärrar slår till som stänger ner marknader.
-Staten går in som ”lender of last resort” och bekräftar att obegränsad likviditet kommer att erbjudas.

III. Historiska exempel
Extraordinary Popular Delusions and the Madness of Crowds-Mackay

En klassisk text om olika dårskaper, bland annat Tulip mania och ”The south Sea Bubble” . Stark på marknaden psykologi och hur normalt sett rationella personer kan dras med i spekulativa bubblor. För några år sedan skrevs en motbok: The wisdom of crowds.

Lombard Street av Walter Bagehot

Lombard Street handlar om hur ”Fractional reserve banking” växte fram i England under industrialismen, det vill säga att banker lånar ut gigantiska belopp, varav de endast har eget kapital för en mindre del(5-10%)

Låter kanske inte som det mest upphetsande av ämnen, men det är en häpnadsväckande aktuell bok, dessutom är den välskriven och citeras fortfarande, trots att den har 150 på nacken.

Det finansiella system som han beskriver karaktäriseras av följande:

Allmänhetens sparande kanaliseras till banksystemet. För oss låter detta normalt, men egentligen är det helt revolutionerande, det normala har annars varit att spara i guld eller andra värdefulla metaller eller investera i land.

Systemet har mycket små reserver(kontanter, guld)som dessutom endast återfinns hos en aktör, Bank of England. Förtroende är den främsta byggstenen.

Sparande samlas ihop och växer till loan-able capital. På Bagehot tid var London världens finansiella centrum, inga andra länder disponerade tillnärmelsevis så mycket kapital.

Allt detta kapital som skall förräntas ser Bagehot som en demokratiserande kraft och han talar om hur gamla(och förvekligade) familjer ”are pushed out, so to say, by the dirty crowd of little men”

Systemet är också bräckligt, beskrivs i detalj i kapitlet med den målande titeln:Why Lombard Street i often Dull and Sometimes excited.

Det finns många policy rekommendationer: här är två topical:

”The Bank of England should lend freely in a crisis”
-jfr hur staterna nu går in på bred front och lånar ut till hela banksystemet.

“The business of banking ought to be simple; if it is hard it is wrong.”

Galbraith: The great Crash of 1929 och a short history of Financial Euphoria

Galbraiths berömda bok berättar om ”The Great Crash of 1929”, förebud till 30-talets depression. Det är en ganska detaljerad skildring som tar sin början 1928, då framtiden sågs med ”boundless hope and optimism, och som följer den finansiella orgien på Wall Street till börsfallet och början på depressionen.

I causes and consequences gör han följande iakttagelser:

Orsakerna till spekulationsorgien brukar anges som easy credit .
Galbraith anser dock att orsaken är ”mood”, alltså att många efter en lång period av välstånd lockas till ett alltmer spekulativt beteende. En förutsättning är också ett högt sparande som måste återinvesteras.
Kraschen hade inte behövt följas av 30-talet djupa depression.
Anledningen till detta var att ekonomin var i obalans beroende på:

• The bad distribution of income
• The bad corporate structure. Högt belånade koncernstruktion
• The bad banking structure. Stora systematiska risker
• Dubious state of foreign balances. Positiv handelsbalans tvingade USA att finansiera sina utländska handelspartners med stora(och tveksamma lån)
• The poor state of economic intelligence

Har det blivit bättre idag? I boken så är Galbraith försiktigt optimistisk på samtliga punkter. Skulle han ha skrivit den idag så skulle han svarat nej på ”The bad corporate structure”, ( hög belånade private equity företag) och ”Foreign balances. Här har det dock Kina som har finansierat USA.

  

John Train:Famous Financial Fiascos

Famous financial fiascos är en lättviktare i genren, i vilken John Train berättar om ”20 Famous Financial Fiascos” , vars huvudrollsinnehavare är ”colourful, obsessed and slightly mad”-bland dessa Mr Ponzi, som har gett namnet till The Ponzi scheme(att betala en helt orealistisk avkastning vilket lockar till sig en massa investerare)och Ivar Kreuger. Rolig och lättläst.

Haffner En tysk man memoarer

Denna bok handlar inte direkt om finansiella kriser men väl vad som kan hända i förlängningen.
En Tysk mans Historia är en fragmentarisk självbiografi över hur det var att växa upp i Tyskland under 20-och 30-talet. De två saker som kan ha bäring på ekonomiska kriser är dels hur han beskriver om hur samhällsomvälvande inflationskrisen under 20-talet(20 åringar blev bankdirektörer och tillbringade sin tid på guldkrogar och preussiska statstjänstemän blev ruinerade) och hur denna kris sedan banade väg för Hitlers diktatur.

Vad har Zlatan med skidåkning att göra?

Antagligen inte ett dugg, men faktum är att jag har stött på Zlatan två gånger under denna skidsäsong . Antagligen är Zlatan inte lika medveten om detta som jag.

Första gången var i Sälen då vi bodde på samma hotell:

Zlatan firar jul i Sälen


Andra gången var när vi var i Cervinia. I ett svagt ögonblick övertalades vi att följa med på en utflykt till Milano och San Siro när Milan mötte Napoli. Jag tycker egentligen inte att det är särskilt intressant att titta på fotboll, har känslan att målen borde vara större så att inte alla matcher slutar 0-0, men jag måste erkänna att en match på San Siro är mäktigt; 80.000 på läktaren, bengaler och smällare, röken ligger tung över arenan och i en  skrällig högtalare för en italienare oväsen på ett sätt som just enbart italienare kan.
Det var dessutom en gyllende tillfälle att utvidga sitt italienska ordförråd med diverse svordomar.


MrFB framför San Siro. Konstig bild, det finns  väldigt många knappar, rattar och möjliga inställningar på min kamera och jag hade glömt mina glasögon så jag famlade i mörkret(även om bilden blev mycket ljus)

 

Off-Pist

Off-pist åkning har sina utmaningar i Cervinia. För det första så kan man bli tagen av polisen. Man kan       nämligen träffa på skidåkare i mörkblå overaller av den typ som bilmekaniker använde tidigare, men som är tydligt märkta med Polizei  på ryggen-oklart varför man använder tyska i Italien-det kanske låter mer seriöst.

De spejar över nerfarter-inbjudande men farliga- och kollar sedan att man har all behövlig säkerhetsutrustning. Om inte så åker man i bästa fall på en rejäl avhyvling, men vid allvarligare förseelser så blir det böter och indraget liftkort. På det hela taget ett vettigt system-det är alltför lätt att lockas ut i en lavin när man letar efter de perfekta löporna.

Vecka 9 bjöd på nysnö i mängder och då lockar naturligtvis tanken att ge sig utanför pisten, men för att förbli en laglydig medborgare så åker man då med en certifierad bergsguide. Klockan 8.30 infann vi oss hos Nicki, där vi utrustedes med ABS-ryggsäck-ett slags krockkudde som man kan utlösa om man hamnar i en lavin, och också rep och karbidhakar som fästes runt benen, samt en sändare på magen för att kunna spåras undersnön.

Hm, det här verkade avancerat!

 En norrman i gänget(som verkade ha åkt skidor över hela världen) meddelade att repen runt benen skulle användas för att hissa ned oss genom smala culoirer, för att unvika att störta hundratals meter över något stup. Detta  verkade ominöst, lössnö ja, men jag är definitivt emot att firas ner för bergsidor.

Vi hann med fyra åk under dagen, låter inte så mycket men faktum är att jag somnade med ansikten i primo piatto på kvällen och var tvungen att bäras upp på rumet av Mr FB, som (igen)gick miste om att gå ut och ta en drink efter maten.

Vi började med ett uppvärmingsåk från Plateau Rosa till kabinen på Cervinia sidan. Sedan kom vi till dagens höjdpunk,  från Plateau Rosa åkte vi ut på Matterhornglaciären och sedan ner genom en trång dalgång till Furgg.

Här laddar vi upp på "Il Refugio" uppe på Plateau Rosa.

Värst vad jag flåsar men luften är väldigt tunn(eller så har jag kass kondition)

Nedre delen av nerfarten går genom en trång dalgång där man får kryssa sig fram mellan stora stenar.

Här är vi på väg mot Sandiger Boden med Matterhorn i bakgrunden-imponerande syn.

Här åker jag ner från Furggsattel på Zermattsidan. Enda sättet att inte svimma av brist på syre är att tala(och stöna)högt när man svänger.

Hur når man Nirvana?

Ett sätt kan vara att spänna på sig fat-skis och hitta lössnö.

Längdåkning kan vara lidelse, man var är det bäst att lida?

Svaret är naturligtvis Lida i närheten av Tumba. Säsongens highlight alla kategorier, fantastiska spår och roligt skidåkning i vacker tallskog alldeles lagom kuperad. Något förvirrande med alla spår, tänkte åka 7 km men var ute i två timmar....

Hur kan ordet "kökkenmödding "visa att man tillhör en annan generation än de flesta på jobbet?

Nyligen fyrade jag av ett ganska skarpt mail där jag hävade att ordningen på och runt skrivborden var bedrövlig och uppmanade alla att skärpa sig.

 Ett av mina argument för att skulle städa och hålla ordning lyder som följer:

"Vi är i förtroendebranschen, det inger inget förtroende att visa upp en arbetsplats som ser ut som en kökkenmödding."

Jag förväntade mig endera av två möjliga reaktioner; antingen indignerade protester över detta pedanteri eller suckar och motvillig uppröjning i röran.

Istället händer något helt annat, nämligen en total fokus på ordet kökkenmödding till förfång för det bredare budskapet i mitt mail. Först spekulerades om ordet kunde betyda ett förskräckligt djur sedan gjordes efterforskningar  på internet för att fastställa ordets ursprung och betydelse och sedan hittade man bilder från en utgrävning i Husby där mycket riktigt en kökkenmödding kan hittas.

Av detta kan man sluta sig att:

1. Gamla hederliga uttryck verkar ha kommit ur bruk
2. Man tar mail från chefen av typ "nu är det dags att skärpa sig" med upphöjt lugn.
3. Däremot en nyfikenhet att ta reda på saker med hjälp av internet, även om man inte riktigt håller sig till budskapet.

Ett hälsosamt litet tecken från generation Y?


Ps Kökkenmöddingen från Husabyklev syns till vänster på denna bild, tack mr PJ.

3.

Varför bör man gräva upp gräsmattan och gjuta en betonplatta?Varför är norrmän bäst

 I Battle Hymn of the Tiger Mother" av  Amy Chua så  berättar författaren hur hon drillar sina barn. Hennes tes är att man skall kräva av sina barn att de skall ha högsta betyg i alla ämnen förutom sport.
Tvärtom så får barn inte själv välja i vilken utsträckning de kan syssla med fritidsaktiviteter. Förmodligen i mycket ringa grad.

I Sverige så kan man iakta antitesen av detta, nämligen att all kraft satsat på att bli bra i just sport, förmodligen till förfång för alla andra ämnen.

Det framgår inte riktigt av denna artikel hur övriga ämnen gick men man kan lugnt säga ambitiösa hockeyföräldrar har ett och annat att lära av:

Hård Hockey Farsa

I Kroppens geni : Marit, Petter och skidåkning som lidelse (som för mig tillhör böcker som jag borde läsa) försöker Sverker Sörlin svara på frågan varför skidåkare från Tröndelag har blivit så oerhört framgångsrika.
Föräldrar lyser(tack och lov)med sin frånvaro, däremot finns andra förklaringar, här från recensionen i SVD:

"Den norska landsbygdens sociala täthet och livskvaliteten där blir en av förklaringarna till skidundret. Sörlins jämförelser mellan Norge och Sverige i detta avseende stämmer med den svenska journalisten Kristina Mattsons nyligen, i boken ”Landet utanför”. Norsk landsbygd har kvar nätverk, institutioner, företagande, ja mening."

P O Enquists recension i DN

SVD

När är Stockholm som bäst?

Svaret är antagligen 12 februari: -5, strålande solsken, nysnö, nyspårade spår, lättvallat, ingen som promenerar i spåren.

Varför är man i Stockholm när man kan vara i Västerbotten?Hälsningar från skogen

3 grader varmt, skidspåren är utplånade, snön som är kvar är smutsig, is på trottoaren. Då kan man ibland komma ihåg att det finns ett annat liv, exempelvis i Västerbotten:

Trysil Januari 2011

Trysil placerar sig på en hedervärd tre plats i min ranking över skidorter som jag har besökt norr om alperna.

De bästa backarna återfinns inom den stora svarta cirkeln, och slingrar sig ner från toppen ner till Hogegga. Nr 30 rekommenderas särskilt som sista åk-då utan att stanna och med energiska carvingsvängar. Någonstans halvvägs börjar man känna blodsmak och när man sedan kommer ner till dalen kollapsar man antagligen. En perfekt inledning till eftermiddagens after-ski.

En roligt liten brant återfinns inom den lilla cirkeln till höger. Först åker man i en klyftravin och man håller ut till vänster så får man några svängar med riktigt brant underlag. Tyvärr var inte branten från toppen öppen. Jag har åkte den tidigare och den är riktigt adrenalinhöjande.

Övriga backar är mindre intressanta-lämpliga för slöåkning när man vill smälta lunchen eller bli av med mjölksyra.

Mr LA på väg till den lilla ravinen. I detta nu är han lyckligt ovetande om att Mr JB har lurat ut honom till riktig knivig skidåkning, där ett fall kan bli  otrevligt. Han klarade sedan nerfarten galant, och kunde sedan övertalas att köra ett varv till.                                             



På toppen. Det blåser 16 m per sekund, men utsikten är vidunderlig. MR EA, reseledare i orange, beundrar utsikten. Riktigt bra ordnad resa. Mr MO i gula brallor hängde med bra trots ringa erfarenhet. Utifrån handicap diskussioner vet jag dock att man bör ta hans uppgifter med en nypa salt.

MR PB på bräda. Ende brädåkaren i gänget. Känns inte helt seriöst att läsa Finansieringsanalys och vara brädåkare. Kan dock vara en generationsfråga. Och det skall också erkännas att han var en av de bättre brädåkarna i Trysil-de flesta hasar ju mest omkring och förstör backen.

Mrs KH på väg ner-också mot ravinen tror jag. Det märks att hon har legat på träningsläger några månader förra året-kommer alltid som en kanonkula och åker om mig. MR JR på mina gamla Elan. Han erbjöd sig generöst att byta sina sprillans nya Fischer mot mina Elan under en eftermiddag. Underbara skidor, de sista åken kändes det som om skidorna hade fått ett eget liv och att jag bara behövde hänga på utan någon som helst ansträngning. Sublimt!

Vi fattiga svenskar hade egen middagsmat med oss men till lunch slog vi på stort och beställde in hamburgare och öl. Det mysigaste restaurangen i området är Knettsetra, även kallad Knesset, en gammal Timrad stuga där man serverar en enklare lunch till en svensk lyxkrogs priser. Helt ok mat, men undvik norsk surkål.

Är Fredde en bra rollmodell?

Eller inte

Tiger Mother(Father?) eller Curlingförälder?

Är det en rimlig ambition att barn börjar läsa Sartre när de är 4. Eller skall vi föräldrar gå före med sopborsten och bildligt borsta bort alla hinder i barnens väg. Läs och begrunda  följande artiklar om boken  Battle Hymn of a theTiger Mother. Boken är skriven av en professor från Yale av kinesiskt ursprung, även om hon uppfostrades som katolik och inte talar kinesiska! I boken ställer hon västerländska föräldrar(lata, kravlösa etc mot kineska föräldrar(bara högsta betyg är nog bra, inget daltande)


Essä i New York Times
Utdrag från boken
Recension New York Times

Andra extremen är alla föräldrar som inte alls ställer några krav på sina barn, och som nu har fått sin egen beteckning:

Curlingföräldrar-en serie i SVD

I och med globaliseringen och teknisk utveckling så förändras länder och befolkningars förmåga att skapa välstånd. En bra utbildning kommer att ge allt större utdelning, det tror i alla fall författaren till denna artikel:

Utbildning blir allt viktigare

Pisa är en undersökning hur duktiga elever är i olika länder på läsförståelse, matte och naturvetenskap. Sverige placerar sig på medel eller under medel. Inte hoppingivande,

Pisa 2010

Nyligen kom Sven Eric Liedman ut med en bok som heter Hets. Att döma av de olika recensionerna dömer han ut den förändring mot marknadstänkande som dagens utbildningssystem sägs stå för. Mot detta ställer han fritt sökande efter kunskap:

Recension Expressen
Recension DN
Recension SVD

Varför producerar framgångsrika företag i allt högre grad produkter som inte gör ont att tappa på foten?

Understreckare om Apples framgångar

Varför skall man undvika att lämna skarklister på skidor under ett helt år?

Söndag 23 Januari
Skidvård. Tog nästan en timme att få bort gammalt klister från skateskidorna som senast användes på Storskällmyran i Sollefteå. Sedan till Drottningholm där man kunde skate på knagglig skare. Längdåkning i solsken för första gången detta år.

Varför ville inte Cornelis Vreeswijk göra en visa om lyckan?

Grimasch om morgonen

Skalden ligger i sängen med en vacker kvinna-eller åtminstone en naken kvinna.
Hon ber honom att göra en "sång om lyckan den sköra" Han svarar henne följande:

"Stig upp ur sängen, Ann-Katarin,

och lyssna på något viktigt:

Det finns ett särskilt slags ädelt vin
som man bör njuta försiktigt.
För om man dricker det utan sans
förlorar det sin forna glans
och du får kvar en tom flaska
och bittra tårar och aska.




Många år senare skriver John Kay(professor och Ft kolomnist)en bok på 210 sidor, varav en bibliografi på 10 sidor med i stort sett identiskt budskap, nämligen att man skall vara försiktig att sträva efter stora mål som lyckan. Boken heter Obliquity-Why Our Goals Are Best Achieved Indirectly., och bygger på en essä(Obliquity)från 2004.

Den centrala tanken är att de värdefulla saker som människan strävar efter(lycka, att skapa etc) kan bara nås genom ett indirekt angreppsätt.

Budskapet är också att fantastiska planer för att förändra företag/samhällen i de flesta fall inte fungerar utan istället förordas små gradvisa förändringar-muddling though.

Why Our Goals Are Best Achieved Indirectly ger svar på:

-Varför de lyckligaste människorna inte sökar lyckan

-Varför de lönsamaste företagen inte är de mest vinstmaximerande

-Muddling through metoden är den bästa, det vill säga att ta små steg i stället för en stor revolutionerande  plan.

-Franklins gambit-iställer för att söka fakta för att fatta ett beslut så söker argument för att motivera redan fattade beslut.
Vad har detta för bäring på våra viktiga beslut i livet?