söndag 27 mars 2011

Hur kan man förstå ekonomiska kriser med hjälp av Anthony Powell? Vad är ett Minsky Moment?

"It is tough to make predictions, especially about the future" enligt baseball coachen Yogi Berra. Dock är det väl det som amatörhistoriker, spekulanter och sportsnördar försöker hela  tiden, hitta mönster som kan ge en bild av framtiden. En aktivitet som oftast är dömd att misslyckas-"The future ain´t what it used to be"

Här följer några tankar om ekonomiska kriser:

I. Förändring är normaltillstånd-stabilitet är det inte

Antony Powell är kanske inte den första man tänker på när man vill förstå ekonomiska kriser. Han har skrivit en (minor)classic,  A Dance to the Music of Time, vilket är ett samlingsnamn för 12 böcker om England från början av 1900-talet till 1960 talet. Temat är förändring , och symbolen för detta är Pousssins tavla med samma namn.

"The image om  Time brought thoughts of morality: of humans beings, facing outward like the Seasons, moving hand in hand in intricate measure:stepping slowly, methodically, sometimes a trifle awkwardly, seemingly meaningless gyrations, while partners disappear only to reappear again, once more giving pattern to the spectacle, unable, perhaps to control the steps of the dance."





Nicholas Jenkins, verkets protagonist , forskar om Robert Burton och citerar  Anatomy of Melancholy:

"A mere spectator of other men's fortunes and adventures, and how they act their parts, which methinks are diversely presented unto me, as from a common theatre or scene. I hear new news every day, and those ordinary rumours of war, plagues, fires, inundations, thefts, murders, massacres, meteors, comets, spectrums, prodigies, apparitions, of towns taken, cities besieged in France, Germany, Turkey, Persia, Poland, &c., daily musters and preparations, and such like, which these tempestuous times afford, battles fought, so many men slain, monomachies, shipwrecks, piracies and sea-fights; peace, leagues, stratagems, and fresh alarms. A vast confusion of vows, wishes, actions, edicts, petitions, lawsuits, pleas, laws, proclamations, complaints, grievances are daily brought to our ears. New books every day, pamphlets, currantoes, stories, whole catalogues of volumes of all sorts, new paradoxes, opinions, schisms, heresies, controversies in philosophy, religion, &c. Now come tidings of weddings, maskings, mummeries, entertainments, jubilees, embassies, tilts and tournaments, trophies,, triumphs, revels, sports, plays: then again, as in a new shifted scene, treasons, cheating tricks, robberies, enormous villanies in all kinds, funerals, burials, deaths of princes, new discoveries, expeditions, now comical, then tragical matters. To-day we hear of new lords and officers created, to-morrow of some great men deposed, and then again of fresh honours conferred; one is let loose, another imprisoned; one purchaseth, another breaketh: he thrives, his neighbour turns bankrupt; now plenty, then again, dearth and famine; one runs, another rides, wrangles, laughs, weeps, &c. Thi:,I Jaily hear, and such like, both private and ptblic news, amidst the gallantry and iiisery of the world; jollity, pride, perplexities and cares, simplicity and villany; subtlety, knavery, candour and integrity, mutually mixed and offering themselves;

Det är ingen tillfällighet att Jenkins, som är något av en passiv åskådare,  citerar Burton; en känsla av ständig förändring, ingenting är statiskt, man upplever krig och en enorm samhällsomvandling. Individer utvecklas på de mest häpnadsnväckande sätt-en central figur är ockås Widmerpool som vi följer först som mobboffer, sedan som karrrärist och slutligen som en sorts new age figur på 60-talet. Dock handlar den i väldigt liten utsträckning om ekonomi, förutom att en aktiemäklare blir mördad på en skum restaurang i Kairo.

The Black Swan-The Impact of the Higly Improbable av Nassim Nicholas Taleb




Finns svarta svanar? Nej, skulle nog de flesta säga, men faktum är att svarta svanar tydligen förekommer i Australien. En Svart Svan händelse är en metafor för hur många händelser som får enorma konsekvenser är helt omöjliga att förutse(9/11, polisen i Tunisien slår sönder en ung mans försäljningsstånd och några veckor senare är hela arabvärlden i gungning, skottet i Sarajevo....).



Författaren växte upp i Lebanon, ett multikulturellt paradis under flera hundra år som plötsligt, när plötsligt ett lång inbördeskrig bröt ut, och detta ger säkert författaren en känsla att det mest oväntade kan hända.

Boken handlar då om Svarta Svanar, det vill säga oväntade händelser:

1. First, it is an oulier, as it lies outside the realm of regular expectations
2. It carries an extreme impact
3. We make explanations efter the event.

Ingenting konstigt med det, men de nästa 366 sidorna argumenterar han för att vi har inrättat våra liv som om Svarta Svanar aldrig dyker upp, och att allting kan kvantifieras med  Gausskurvan- det vill säga en statistisk metod som låter oss förutsäga till exempel hur sannolikt det är att i ett urval av 18 åriga män hitta någon som är över 198 cm lång.

En välkänt exempel har med finanskrisen att göra? Svaret är sofistikerad riskbedömning. Ta bostadsfinansiering till exempel. Förut använde man en grov schablon när man belånade småhus-75% av värdet på huset kommer banken alltid att få tillbaka även om låntagare inte kan betala, därav bottenlån. Detta lån paketerades till en obligation och såldes till investerare som en bergsäker investering.

Vad som sedan hände var att man sände in mattesnillena som räknade ut vad som skulle hända om man lånade ut 100%. Genom att använda sannolikhetsläran och Gausskurvan så räknade de ut(genom att räkna på historisk data) att för det mesta skulle det gå bra om man tog lite högre ränta. Vad som sedan följde var en finansiell orgie när investare tog allt högre risker utan att förstå detta, matematikerna hade nämligen bevisat att dessa investeringar var helt säkra.

Vi vet däremot  hur det gick.

Båda dessa författare uttrycker samma sak på totalt olika sätt, nämligen  hur oförutsägbart allt är så  även ekonomin ; Sveriges väg från rekordåren till krisen på 70-talet, 90 talets finanskris, it bubbla och nu de två internationella kriserna de senaste åren; sub-prime och eurokrisen. Vilken resa!

II. En modell för att förstå krisförloppet

1. Kindelberger:Manias, Panics and Crashes





Det här är en bra utgångspunkt för att förstå ekonomiska kriser och deras förlopp. Kindelberger är en ansedd akademiker men skriver bra - och utan alltför mycket matematiska formler som annars nationalekonomer gillar.
Hans bok är från 1978 och i den går han igenom olika ekonomiska kriser från 1700-, 1800- och 1900- talen. Det är dock ingen kronologisk skildring utan Kindelberger utgår från Minskys modell (”a lugubrious monetary economist”) över kreditcykeln och går igenom de olika stegen i modellen.

1.Displacement


Någonting händer i någon av sektor av ekonomin som gör att vinstutsikterna förändras. Det kan till exempel vara att krig bryter ut(eller fred), en ny uppfinning(bilar, flygplan, datorer) eller något annat som på ett grundläggande sätt ändrar ekonomiska kalkyler. Företag och privatpersoner utnyttjar detta för att tjäna pengar.

De senaste årens displacement är:

-Låga räntor
-Globalisering
-Nya finansiella innovationer

2.Boom

Nya möjligheter leder till ökade investeringar och ökad produktion - en boom är på väg. Här är expansion av kreditmöjligheter en viktig faktor för att finansiera investeringar i ny produktionskapacitet. Privatpersoner och företag finner att det är lätt att låna pengar - från kreditgivarnas håll är det låga krav på återbetalningsförmåga och säkerheter.

Känns detta igen från sub- prime krisen?

3.Euphoria

Eufori eller spekulation är nästa fas, där investerings beslut inte fattas för att man behöver öka produktionen utan för att man förväntar sig att tillgångspriser kommer att öka och investerar därefter.
Adam Smith kallade detta overtrading och under denna fas arbetar man ofta med en mindre del eget kapital och mycket lånat kapital. Rationella ekonomiska kalkyler kastas på soptippen, alla kurvor pekar mot himlen.
Ett exempel på detta”buy to let” investeringarna i England och USA.

4.Profit taking

Till slut börjar fler och fler inse att boomen inte kan fortsätta och de börjar ta hem vinster. Plötsligt blir likviditet allt viktigare

5. Rush for liquidity

Under denna fas vill alla sälja och bankerna slutar att låna ut mot det som tidigare betraktats som goda säkerheter. Abrupta prisfall. Minsky kallar detta revulsion och på 1800 kallades det discredit. Tyskarna har det bästa uttrycket för detta: Torschlusspanik. Senare har detta också kallats Minsky Moment, när investerare måste sälja goda tillgångar för att minska skulder.

6. Ny stabilitet

Till slut hittar marknaden en botten genom att:

-Tillgångar faller så mycket att köpare till slut lockas tillbaka.
-Olika spärrar slår till som stänger ner marknader.
-Staten går in som ”lender of last resort” och bekräftar att obegränsad likviditet kommer att erbjudas.

III. Historiska exempel
Extraordinary Popular Delusions and the Madness of Crowds-Mackay




En klassisk text om olika dårskaper, bland annat Tulip mania och ”The south Sea Bubble” . Stark på marknaden psykologi och hur normalt sett rationella personer kan dras med i spekulativa bubblor. För några år sedan skrevs en motbok: The wisdom of crowds.

Lombard Street av Walter Bagehot



Lombard Street handlar om hur ”Fractional reserve banking” växte fram i England under industrialismen, det vill säga att banker lånar ut gigantiska belopp, varav de endast har eget kapital för en mindre del(5-10%)

Låter kanske inte som det mest upphetsande av ämnen, men det är en häpnadsväckande aktuell bok, dessutom är den välskriven och citeras fortfarande, trots att den har 150 på nacken.

Det finansiella system som han beskriver karaktäriseras av följande:

Allmänhetens sparande kanaliseras till banksystemet. För oss låter detta normalt, men egentligen är det helt revolutionerande, det normala har annars varit att spara i guld eller andra värdefulla metaller eller investera i land.

Systemet har mycket små reserver(kontanter, guld)som dessutom endast återfinns hos en aktör, Bank of England. Förtroende är den främsta byggstenen.

Sparande samlas ihop och växer till loan-able capital. På Bagehot tid var London världens finansiella centrum, inga andra länder disponerade tillnärmelsevis så mycket kapital.

Allt detta kapital som skall förräntas ser Bagehot som en demokratiserande kraft och han talar om hur gamla(och förvekligade) familjer ”are pushed out, so to say, by the dirty crowd of little men”

Systemet är också bräckligt, beskrivs i detalj i kapitlet med den målande titeln:Why Lombard Street i often Dull and Sometimes excited.

Det finns många policy rekommendationer: här är två topical:

”The Bank of England should lend freely in a crisis”
-jfr hur staterna nu går in på bred front och lånar ut till hela banksystemet.

“The business of banking ought to be simple; if it is hard it is wrong.”


Galbraith: The great Crash of 1929 och a short history of Financial Euphoria



Galbraiths berömda bok berättar om ”The Great Crash of 1929”, förebud till 30-talets depression. Det är en ganska detaljerad skildring som tar sin början 1928, då framtiden sågs med ”boundless hope and optimism, och som följer den finansiella orgien på Wall Street till börsfallet och början på depressionen.

I causes and consequences gör han följande iakttagelser:

Orsakerna till spekulationsorgien brukar anges som easy credit .
Galbraith anser dock att orsaken är ”mood”, alltså att många efter en lång period av välstånd lockas till ett alltmer spekulativt beteende. En förutsättning är också ett högt sparande som måste återinvesteras.
Kraschen hade inte behövt följas av 30-talet djupa depression.
Anledningen till detta var att ekonomin var i obalans beroende på:

  • The bad distribution of income
  • The bad corporate structure. Högt belånade koncernstruktion
  • The bad banking structure. Stora systematiska risker
  • Dubious state of foreign balances. Positiv handelsbalans tvingade USA att finansiera sina utländska handelspartners med stora(och tveksamma lån)
  • The poor state of economic intelligence
Har det blivit bättre idag? I boken så är Galbraith försiktigt optimistisk på samtliga punkter. Skulle han ha skrivit den idag så skulle han svarat nej på ”The bad corporate structure”, ( hög belånade private equity företag) och ”Foreign balances. Här har det dock Kina som har finansierat USA.
  
John Train:Famous Financial Fiascos

Famous financial fiascos är en lättviktare i genren, i vilken John Train berättar om ”20 Famous Financial Fiascos” , vars huvudrollsinnehavare är ”colourful, obsessed and slightly mad”-bland dessa Mr Ponzi, som har gett namnet till The Ponzi scheme(att betala en helt orealistisk avkastning vilket lockar till sig en massa investerare)och Ivar Kreuger. Rolig och lättläst.

Haffner En tysk man memoarer



Denna bok handlar inte direkt om finansiella kriser men väl vad som kan hända i förlängningen.
En Tysk mans Historia är en fragmentarisk självbiografi över hur det var att växa upp i Tyskland under 20-och 30-talet. De två saker som kan ha bäring på ekonomiska kriser är dels hur han beskriver om hur samhällsomvälvande inflationskrisen under 20-talet(20 åringar blev bankdirektörer och tillbringade sin tid på guldkrogar och preussiska statstjänstemän blev ruinerade) och hur denna kris sedan banade väg för Hitlers diktatur.












måndag 7 mars 2011

Vad har Zlatan med skidåkning att göra?

Antagligen inte ett dugg, men faktum är att jag har stött på Zlatan två gånger under denna skidsäsong . Antagligen är Zlatan inte lika medveten om detta som jag.

Första gången var i Sälen då vi bodde på samma hotell:

Zlatan firar jul i Sälen


Andra gången var när vi var i Cervinia. I ett svagt ögonblick övertalades vi att följa med på en utflykt till Milano och San Siro när Milan mötte Napoli. Jag tycker egentligen inte att det är särskilt intressant att titta på fotboll, har känslan att målen borde vara större så att inte alla matcher slutar 0-0, men jag måste erkänna att en match på San Siro är mäktigt; 80.000 på läktaren, bengaler och smällare, röken ligger tung över arenan och i en  skrällig högtalare för en italienare oväsen på ett sätt som just enbart italienare kan.
Det var dessutom en gyllende tillfälle att utvidga sitt italienska ordförråd med diverse svordomar.


MrFB framför San Siro. Konstig bild, det finns  väldigt många knappar, rattar och möjliga inställningar på min kamera och jag hade glömt mina glasögon så jag famlade i mörkret(även om bilden blev mycket ljus)






 

söndag 6 mars 2011

Off-Pist

Off-pist åkning har sina utmaningar i Cervinia. För det första så kan man bli tagen av polisen. Man kan       nämligen träffa på skidåkare i mörkblå overaller av den typ som bilmekaniker använde tidigare, men som är tydligt märkta med Polizei  på ryggen-oklart varför man använder tyska i Italien-det kanske låter mer seriöst.

De spejar över nerfarter-inbjudande men farliga- och kollar sedan att man har all behövlig säkerhetsutrustning. Om inte så åker man i bästa fall på en rejäl avhyvling, men vid allvarligare förseelser så blir det böter och indraget liftkort. På det hela taget ett vettigt system-det är alltför lätt att lockas ut i en lavin när man letar efter de perfekta löporna.


Vecka 9 bjöd på nysnö i mängder och då lockar naturligtvis tanken att ge sig utanför pisten, men för att förbli en laglydig medborgare så åker man då med en certifierad bergsguide. Klockan 8.30 infann vi oss hos Nicki, där vi utrustedes med ABS-ryggsäck-ett slags krockkudde som man kan utlösa om man hamnar i en lavin, och också rep och karbidhakar som fästes runt benen, samt en sändare på magen för att kunna spåras undersnön.

Hm, det här verkade avancerat!

 En norrman i gänget(som verkade ha åkt skidor över hela världen) meddelade att repen runt benen skulle användas för att hissa ned oss genom smala culoirer, för att unvika att störta hundratals meter över något stup. Detta  verkade ominöst, lössnö ja, men jag är definitivt emot att firas ner för bergsidor.


Vi hann med fyra åk under dagen, låter inte så mycket men faktum är att jag somnade med ansikten i primo piatto på kvällen och var tvungen att bäras upp på rumet av Mr FB, som (igen)gick miste om att gå ut och ta en drink efter maten.

Vi började med ett uppvärmingsåk från Plateau Rosa till kabinen på Cervinia sidan. Sedan kom vi till dagens höjdpunk,  från Plateau Rosa åkte vi ut på Matterhornglaciären och sedan ner genom en trång dalgång till Furgg.





Här laddar vi upp på "Il Refugio" uppe på Plateau Rosa.



Värst vad jag flåsar men luften är väldigt tunn(eller så har jag kass kondition)





Nedre delen av nerfarten går genom en trång dalgång där man får kryssa sig fram mellan stora stenar.





Här är vi på väg mot Sandiger Boden med Matterhorn i bakgrunden-imponerande syn.


Här åker jag ner från Furggsattel på Zermattsidan. Enda sättet att inte svimma av brist på syre är att tala(och stöna)högt när man svänger.



Hur når man Nirvana?


Ett sätt kan vara att spänna på sig fat-skis och hitta lössnö.