Franken har blivit dyr.....

Människor som är oroliga för att Euron ska tappa i värde köper CHR. Centralbanken har försökt hålla emot men nu gick det inte längre så valutan har ökat i värde med 20% även mot SEK. Inget roligt för turister och inte heller för turistindustrin. Det som är chockerande dyrt är att äta i backen, särskilt om man söker sig till någon mysig restaurang en bit ifrån allfartsvägarna. Man får räkna med att lägga 300-400 kr för lunch plus kaffe och mellanmål. Däremot tycker jag inte att totalsumman flygbiljett, liftkort och boende(frukost inkl.) har varit hårresande. Det har gått på cirka 12.000 kr, vilket är lite mindra än vad jag skulle ha betalat för en gruppresa med ex Alpresor. Men då har jag prutat en del. Det är uppenbarligen så att turistindustrin inte mår så bra-det kan man se i backarna-inte tillstymelse till köer. Jag har inte ätit ute på kvällarna utan tagit någon lätt på rummet. Slutsats: för en skidfanatiker som enbart ägnar sig åt att åka skidor så är det inte jättedyrt. Men, ta med en riktigt stor plånbok om du reser med ungdommar, och om du också villl gå ut på romantiska restauranger på kvällarna då blir det riktigt dyrt. 

Filosofen i Engadin

En av 1800-talets orosandar, Fridriech Nietzsche, tillbringade ett antal sommrar i Engadindalen och närmare bestämt i Sils Maria, en pittoresk by som ligger cirka 10 km från St. Moritz. Här hyrde han ett rum och huset har nu blivit ett litet museum. Det var alltså här som han kom fram till att "Gud är död", vad är då moralens bas, jo den starkes rätt som den kristna slavmoralen försöker behärska. 

Sista dagen blev den bästa dagen

Vaknade till en blå himmel, cirka 10 minus. Det blåste ganska mycket men man kunde åker överallt inklusive Piz Nair. Häftigt.

Stormen/La tempestad

Idag var det en så´n dag/Un dia bien fria:

Liftkartan lyste rött:

Prövade två andra områden, fina backar men väldigt blåsigt. Här har jag kommit ner från Lagalb. Det såg ut att vara bra sikt men det visade sig att det blåste storm i backen-här har jag kommit ner och det kändes som en illasinnand akapunktör hade torterat mig med otaliga små nålar. Me cogio el tempestad , la nieve se siente como miles de agujas. Una locura estar fuera un dia como este. Soy locol. 

Åkte ett åk på Diavolezza fallhöjd 1000 meter tyvärr lite dålig sikt

Och sen lite längd

Corvatsch

Corvatsch är en av de högsta topparna i Engadin, 3451m öh. Tog 8.30 kabinen upp  och var nästa först upp på toppen. Det här med att vara först ute är något som är itutat en från späda år. Mamma" I morgon hänger vi låset" och pappa ansåg att en bra skiddag i Schruns började med att man delade första kabinen med alla ölbackarna som skulle upp till Kropfen. 

Stålande solsken och perfekt sikt och de bästa pisterna hitills-breda, ganska branta, perfekt underlag, inte en människa. Svårt att tänka sig något bättre, bara ställa in skidorna och lägga fina 28 meters carvingsvängar.

Jag har faktiskt varit på Corvatsch en gång tidigare, det måste ha varit 1974 då jag var här med pappa och Jenny i Augusti. Någonstans har jag en korning super-8 film från puckelåkning i t-shirt. Tycker faktiskt att jag känner igen denna lift:

Det här letade vi förgäves efter i Jackson Hole, en lugnt ställe för en kaffe. Här köpte jag dock två korvar med bröd och mineralvatten för 130 kr. Men utsikten var fin och restaurang hunden-en setter-fredlig. 

Avslutade dagen med 10 km längd. Ska försöka utforska alla 42 km längdspår som går efter Engadin dalen. Blev väldigt andfådd men skyller det helt och hållet på den höga höjden. 

Laax

Störst mysfaktorn hitills, väldig liten och mysig by. Har för mig att den har rykte om sig att vara lite av jet-set tillhåll. Om man har sådana böjelser så måste man dock själv ta med sig Rolexklocka och Cartier diamantar, det fanns i stort sett inga affärer alls i byn, jag misslyckades till och med att hitta blå valla till mina längdåkningsskidor.

Laax och Flims

WLaax och Flims är ett sammanhållet skidområde och ligger på vägen mot Andermatt, bara 30 minuter från Chur. Idag var både den bästa skiddagen hitills även om detta område inte kan mäta sig med Davos och St.Moritz. 

Laax y Flims son la tercera área qué visito,  prefiero Davos y St Moritz pero hoy ha sido el mejor día para esquir.

Det började dock inte så lovande, ganska grått:

Pero por la mañana tuve problemas con el tiempo, bastante gris:

Men sedan kom solen och ser man på, det hade fallit en decimeter kall snö under natten, så det blev några underbara åk:

Tyvärr kom jag inte upp till toppen-de sprängde laviner för fullt hela dagen. Sammantaget ok skidåkning, mycket och lättåtkomlig off-pist men lite väl mycket blått i nerfarterna. Kommer nog inte tillbaka i brådrasket. 

Det som mäts blir gjort

En mantra som alla chefer upprepar i tid och otid. Men det är första gången jag har sett det applicerat på hunddressyr. Man kan ju undra vad den stackars brevbäraren gjort

St Moritz

Enligt GPS så är det 86 kilometer till St Moritz och det skulle ta drygt en timme. Det vara bara det att det det snöade ymnigt och man ska över ett pass på över 2200 meter. Inte lätt med en liten Peugot. På drygt 2.000 meter ö.h. blev jag stående på en parkering med några andra bilar. På med kedjorna och köra vidare i snigelfart. Kedjorna är dock förvånadsvärt effektiva även om mitt depå stopp blev onödig långt när jag försökte klura ut hur dessa tingerstar funkar. 

St. Moritz ligger vackert i Engadindalen och är några av alpernas finanste skidanläggningar. Det var dock i stort sett tomt i backarna idag, arbetsfördelningen är nämligen den att 90% av besökarna shoppar Cartier-och Rolex klockor, går omkring i exklusiva pälsar eller äter på lyxrestauranger. Vi övriga 10%,  njuter av tomma backar och riktigt bra skidåkning. I dalen går också ett fint skidspår över de olika sjörna-mer om detta om någon dag. 

Jag åkter i det skidområde som utgår från St Moritz och som heter Corviglia. Fick några riktigt bra åk i kall och mjuk snö. Tidvis lite dålig sikt men på eftermiddagen kom solen. 

 

Davos

Frukost 6.30 och sedan vidare till Davos som ligger en timmer från Chur. Det var samma väg som Hans Casptorp gjorde i Thomas Manns roman Bergtagen-även om han naturligtvis färdades med tåg. Han skulle tillbringa tre veckor på ett sanatorium men blev kvar i flera år, diskuterandes  politik, filosofi konst och förälskade sig i den sköna men mystiska Madame Chauchat. Romanen slutar med att han lämnar Zauberberg-trollberget och beger sig ut i det som vi sedan skulla kalla det Stora Kriget, första världskriget. 

Nu för tiden är platsen mer känd för Davos-mannen/kvinnan, en global elit som kommer hit några dagar varje år för att lösa världproblem. Som vägrar att lösas. Vilket blir en anledning att återkomma till Davos varje år. Vilket jag gärna skulle göra om jag tillhörde den globala eliten. Dock med besök till konferenscentrumet strängt ransonerat.

Davos består av fem skidområden, varav jag hann med två idag. Jakobshorn. Vädret var ganska mulet, sikten inte helt ok men pisterna var utmärka, lite lössnö och inte skymten av is. Väldigt lite folk också.. 

På eftermiddagen åkte jag vidare till Parsenn som är det största området i Davos och därifrån man också kan åka över till Klosters.

Till att börja med riktigt dålig sikt:

Jo, det är faktiskt en röd pinne man ser i nedfarten från toppen. 

Men sedan blev det riktigt bra:

Obs en blå pist, det är väl bara att erkänna ett tydligt ålderstecken, jag tog faktiskt två avslappade härliga åk i denna lättåkta backe!

Sammantaget en bra dag i backen. Särskilt Parsenn har några riktigt långa åk, och det var inte alls mycket folk. Jag hann inte se så mycket av byn, det lilla jag såg hade väl inte någon enorm mysfaktor. Åker kanske tillbaka-har några åk kvar att göra i Parsenn mot Klostersidan och det fanns också ett jättefint längdåkningsspår.

28 februari

Flög till Zurich med Swiss-bästa bolaget om man vill till alperna, bra avgångar, hyfsade priser och inget extra för mina två par skidor. Åkte vidare till Chur som ligger i regionen Grabunden. Chur är huvudstad i regionen. Uttalet är typiskt schweiz-deutsch, det låter som om man har en allvarlig halsåkomma. Schwiez är ju dyrt-gäller dock inte allting. Hotellrummet kostade till exempel bara SEK 1200 för tre nätter. Enkelt men välordnat med en fin hotellfrukost. Riktigt dålig bild men regnet vräkte ner....

Makterna

Hotell Drei Könige:

Av alla möjliga hotell i alla möjliga orter i Schweiz så hamnar jag mitt emot en hederlig latinamerikansk empanaderia. Har faktiskt aldrig stött på detta i Europa. Hoppas att fenomenet sprider sig. 

Lite synd att  det är pirogvarianten och inte den gjord på majsmjöl och "el aji" var inte särskilt start, men jag är nöjd ändå. 

Schwizisk ingenjörskonst

Schweizarna är ett påhittigt folk-det här är den förste mekaniska receptionisten jag har sett. Hur fungerar den? Enkelt-när man går ut tar man rumsnyckeln och låser upp så att man kan den lilla nyckeln som används till ytterdörren. Det kanske finns en annan lösning på detta problem men det är onekligen en intressant lösning-men vad är problemet?