Off-pist åkning har sina utmaningar i Cervinia. För det första så kan man bli tagen av polisen. Man kan nämligen träffa på skidåkare i mörkblå overaller av den typ som bilmekaniker använde tidigare, men som är tydligt märkta med Polizei på ryggen-oklart varför man använder tyska i Italien-det kanske låter mer seriöst.
De spejar över nerfarter-inbjudande men farliga- och kollar sedan att man har all behövlig säkerhetsutrustning. Om inte så åker man i bästa fall på en rejäl avhyvling, men vid allvarligare förseelser så blir det böter och indraget liftkort. På det hela taget ett vettigt system-det är alltför lätt att lockas ut i en lavin när man letar efter de perfekta löporna.
Vecka 9 bjöd på nysnö i mängder och då lockar naturligtvis tanken att ge sig utanför pisten, men för att förbli en laglydig medborgare så åker man då med en certifierad bergsguide. Klockan 8.30 infann vi oss hos Nicki, där vi utrustedes med ABS-ryggsäck-ett slags krockkudde som man kan utlösa om man hamnar i en lavin, och också rep och karbidhakar som fästes runt benen, samt en sändare på magen för att kunna spåras undersnön.
Hm, det här verkade avancerat!
En norrman i gänget(som verkade ha åkt skidor över hela världen) meddelade att repen runt benen skulle användas för att hissa ned oss genom smala culoirer, för att unvika att störta hundratals meter över något stup. Detta verkade ominöst, lössnö ja, men jag är definitivt emot att firas ner för bergsidor.
Vi hann med fyra åk under dagen, låter inte så mycket men faktum är att jag somnade med ansikten i primo piatto på kvällen och var tvungen att bäras upp på rumet av Mr FB, som (igen)gick miste om att gå ut och ta en drink efter maten.
Vi började med ett uppvärmingsåk från Plateau Rosa till kabinen på Cervinia sidan. Sedan kom vi till dagens höjdpunk, från Plateau Rosa åkte vi ut på Matterhornglaciären och sedan ner genom en trång dalgång till Furgg.
Här laddar vi upp på "Il Refugio" uppe på Plateau Rosa.
Värst vad jag flåsar men luften är väldigt tunn(eller så har jag kass kondition)
Nedre delen av nerfarten går genom en trång dalgång där man får kryssa sig fram mellan stora stenar.
Här är vi på väg mot Sandiger Boden med Matterhorn i bakgrunden-imponerande syn.
Här åker jag ner från Furggsattel på Zermattsidan. Enda sättet att inte svimma av brist på syre är att tala(och stöna)högt när man svänger.
1 kommentarer:
..
Skicka en kommentar